En särdeles trevlig olyckshändelse

Vissa olyckshändelser är bara för härliga. Som när du (i ordningsföljd)...

... upptäcker att traktorspåret som du joggar på plötsligt tar slut, och bara fortsätter rätt in i skogen och litar på att din inre kompass ska visa vägen tillbaka.
... upptäcker att den riktning du trodde att du sprang i antagligen inte stämde. Borde inte stora vägen ligga ungefär här..?
... till din stora lättnad hittar ett tecken på att du (kanske) börjar närma dig mänsklig civilisation - ett halvruttet jakttorn. Från tornet följer i alla fall markeringar i form av plastband uppknutna på grankvistar. Stigen är totalt igenvuxen, men den borde väl i alla fall leda någonstans..?
... upptäcker att den leder till en... Golfbana. En enorm. Som du aldrig sett förut. Klockan är nio på kvällen och inte en själ syns till. Nu då?
... plötsligt hör en dov duns och du ser en liten vit boll sakteligen komma rullandes på greenen framför dig. Aha! Någon måste stå med svingad klubba i andra änden av den här bollens kastkurva. Du börjar springa åt en riktning, lite på måfå. Och mycket riktigt, där står en spelare.
... frågar om vägen till Bro centrum och får ett ryck på axlarna som svar, men en hänvisning till klubbhuset för bättre info. Tjugo minuters ytterligare backig löpning över greenar och kullar och du är framme och...
... kommer till en parkeringsplätt där fyra utschasade spelare håller på och svär över sin skrymmande packning som ska pusslas in i en alldeles för liten bagagelucka. Du springer fram med ditt allra mest hjälplösa, förtvivlade uttryck i ansiktet och utbrister: "Jag har sprungit vilse! Kan ni beskriva vägen till Bro centrum?"
... efter några minuters tankeverksamhet kommer fram till att motorvägen tar cirka femton minuter att köra, vilket torde motsvara 1,5 mil. Sprang jag verkligen så långt? Näääääe...
... efter ytterligare några minuter hör en av spelarna komma på en helt underbar idé: "Men vänta, vi kör ju förbi där. Om du kan vänta i en kvart så kan du ju följa med oss." Jaaaaaaaataaaack!!!
... till slut får pusta ut i en uppvärmd bil efter en minst sagt krävande löpvända, tillsammans med fyra trötta men glada trollhättor, som berättar om att de har kommit för att kolla på världselitens tävling och blev lite sugna på att köra själva på kvällskvisten. Själv har jag ju då aldrig prövat på det här med golf särskilt mycket, och svaret på detta blev rungande och entydigt från alla fyra: "Börja aldrig. Börjar du så är du fast. Alltså, det är en jäkla sport!" Hehe, det var nog det jag har känt på mig också :P

Diary #365. Get inside another box

Den lilla bubbla du lever i är det enda du känner till. För att utvecklas, behöver du komma ut och se något annat. Den har du hört förut. Think outside the box är en av de många utnötta standardrepliker som hos varje rekryterare går in genom ena örat och ut genom det andra. 

Och så var det en god vän som påpekade att det finns så mycket annat därute, förutom det man själv specialiserat sig på. Säg att du vid tretton, då du hade din första sommar som diskare i ett bättre kök, bestämmer dig för att bli kock. Sedan kör du på det, i en herrans massa år. Blir hur rutinerad som helst. Kanske till och med riktigt duktig. Och så får du reda på att din vän biologen åkte på djungelsemester till Borneo, och blev så fast att han bestämde sig för att flytta ner och ägna sitt liv åt att artbestämma grodor. Oj, ja det kan man ju göra! Vad spännande, och annorlunda...

Jag känner en som lever på sjukersättning. Förutom de begränsningar hon får av sin sjukdom och ekonomi, så har hon en frihet som många bara kan drömma om - friheten att disponera sin tid.

En annan person tjänar 120 000 kr/mån och arbetar 60 timmar i veckan, som chef. Ingen aning vad han gör med pengarna. Kanske köper saker som besparar honom tid så att han kan få vara lite ledig också?

Förutom tid och pengar, då. Ja, det finns en miljard sätt att leva på. Det är nog en del av den mänskliga nyfikenheten att tända till på sådant som man inte är så insatt i själv, men som verkar givande för andra. Vissa väljer att viga sitt liv åt en enda konstart, andra väljer att köra mer allround. Boxarna är många. 

Jag har bytt box så många gånger att jag tappat räkningen. I perioder stod jag med en lem i varsin box, med ena ögat sneglandes åt någon färgglad låda strax utom räckhåll, och det andra ögat sneglandes bakåt och tänkte nånting Vad sjuttsiken är jag för något? Vart är jag på väg, och vad var det jag lämnade bakom mig egentligen? Kan jag hålla balansen så här? Vinglandes med åtta projekt och tre livsmål i varje näve, plus ett hägrande framtidstänk på en bricka på huvudet.

Det där framtidstänket tyngde ner ryggraden så att den kroknade, så det borstade jag av mig. Just nu kan jag ju inbilla mig att jag står stadigt på jorden, när jorden i själva verket speedar i 3000 km/h under mina vispande fötter. Det enda stadiga är boxen vari jorden snurrar. Den nya lådan. Och från och med den 9 juni - sommarens enda låda. Det är skönt och scary på samma gång. Att ta risken att stå still, i hela tre månader. Men - det enda värt att ångra är riskerna man aldrig tog.

Strength

When heavyweights drag you down

When people looses faith in you

When expectations choke you

and you feel that life is too hard to bare.

Always remember, that

the asphalt will never be thick enough

to withstand the strength of your spirit.

Ekologiskt kontra närproducerat

Jag har fått frågor om vilket som är "bäst" om man måste välja mellan ekologiskt och närproducerat - vilket man ofta måste göra. I alla fall om man vill behålla den moderna diversiteten i sin matlagning. Ett persikoträd kan förvisso växa i skånes breddgrader, men ger bara frukt en kort period på sensommaren - och en köldknäpp under blomningen skulle effektivt slå ut hela årets skörd. Inget man vill riskera som storskalig fruktodlare.

Så, vi får hålla till godo med det som finns i (valfri dagligvaruhandels) grönsaksdisk: ekologiskt odlade apelsiner från spanien och kiwi från nya zeeland. Därmed måste utsläpp av koldioxid och miljöförstörande ämnen tas med i beräkningen om hur "snäll" man egentligen är mot naturen.

Ekologiskt producerat kött, fisk och fågel är en kategori för sig, med reglering för allt ifrån djurfodrets sammansättning, ursprung och odlingssätt, till etnologiska regelverk som ska arbeta mot att djuren ska få leva under förutsättningar som tillfredsställer deras naturliga behov. Samtidigt ska djuren - i alla fall i större ekologiska jordbruk - inte leva för fritt. Ett egenkontrollprogram måste kunna hålla tillfredsställande kvalitet för att förhindra en försämrad kvalitet på slutprodukten och spridning av sjukdomar. Detta är det knepigaste med massproduktion. I exempelvis en storskalig äggproduktion sprids sjukdomar lätt och det är svårt att hinna att värna om individens hälsa. Småskalig djurhållning erbjuder en långt hälsosammare och naturligare levnadsmiljö, samtidigt som priset stiger ordentligt på grund av inskränkt produktionseffektivitet.

Och så närproducerat. Ger den minskade transportsträckan en mer skonsam påverkan på miljön, trots att kemiska bekämpningsmedel sprids i den lokala jorden? Resonerar vi globalt, så ja. Det är bara vår närmiljö som påverkas till det sämre. Men det finns fler skäl till att köpa det närodlade ingrid marie-äpplet framför det holländska jonagold - eller det sydafrikanska golden delicious. Genom att välja närodlat främjar vi vår egen regions handel och skapar arbetstillfällen på hemmaplan. Närodlade grödor har oftast ett bättre näringsinnehåll och mer aromatisk smak tack vare minskad lagringstid och en relativt lång mognadstid i vårt nordiska klimat. Med andra ord hinner växten samla på sig mer näring, och näringsberövande lagringsmetoder med artificiellt kontrollerad mognad behöver inte användas.
Vi "snor" inte heller mat från länder med brist på mat. ICAs sugarsnaps (som går utmärkt att odla i Sverige) odlas i Kenya, ett land med återkommande perioder av torka och hungersnöd. Men den mat som odlas storskaligt i landet går till export, eftersom det är mer lönsamt att bedriva en global marknad än en lokal i ett utvecklingsland. Och även om organisationer som Fairtrade gör ett fantastiskt jobb med löne- och arbetsvillkorsförhandlingar i industrier med slavlika arbetsförhållanden, vore det inte bussigare för landets invånare att få största kakan av sin egen produktion?
Slutligen kvarstår faktum att en lokal, närliggande marknad i mindre skala lägger större vikt vid att lyssna direkt på sina kunders önskemål om djurhållning, odling och utbud.

Det finns mer klimatvänliga alternativ till de storskaligt producerade livsmedel som saluförs i handeln. Runtom i riket håller stora och små privata gårdar gårdsförsäljning av sina grödor. Den här länken är en första guide till din nya matshopping, där du har den allra största möjligheten att både hålla koll på odling och djurhållning, och påverka utbudet. Det enda du då behöver bekymra dig om är avgasutsläppet från din egen bil då du antagligen behöver köra lite längre än till närmaste ICA (vilket ändå inte på långa vägar motsvarar utsläppet per nyzeeländsk kiwi). Tar du bussen så blir det ännu miljövänligare - eller varför inte skaffa en rejäl cykelväska/kärra och göra din ekoshopping till en cykelutflykt?

Ytterligare ett intressant alternativ är att odla sina egna nyttoväxter på fönsterbrädan eller balkongen. De flesta frilandsgrönsaker passar utmärkt även i kruka. Likaså kryddor av olika slag.  På min egen balkong samsas dill, persilja, röd och grön basilika, paprika, tomat, sockerärtor och smörgåskrasse. Och varför inte sticka ner en groddad potatis i en hink med jord, vattna och kolla vad som händer...

 Men, vad blev slutsatsen nu då? Om man fortfarande vill hålla sig till ICA, och står och väljer mellan lokala, kommersiella ingrid marie och ekologiska, holländska red delicious. Som jag ser det så finns det inget enkelt svar som gäller för alla livsmedel. Man får göra sin egen bedömning utifrån eget sunt förnuft. Själv väljer jag hellre kommersiellt lokalt än långväga ekologiskt, fast allra helst lokalt och ekologiskt - och anpassar helst matlagningen så att jag i största möjliga mån kan klara mig på livsmedel som går att få tag på på hemmaplan. När jag lyxar till det åker jag till den gamles gård och köper biodynamiskt odlade grönsaker, bär och kanske en blomma - och stödjer samtidigt en lokal verksamhet som värnar om vår jord.

Din framtid - Du väljer!

Easter of Art

Some celebrate easter with candy eggs, feathers and a big buffet of food. I kept it simple this year, with asian style duck and a wok with pak choi and mango.

Easter dinner!

This might be a Skåne thing, or it might be something that I've totally missed through all my years of celebrating easter. But apparently, the people down here associate easter with something called the Art Round, an art safari throughout the eastern coast of skåne. I hung on, first to Kivik, and then to Tjörnedalagården in Baskemölla. And so did Dina. She loved running around at the galleries and play hide and seek among the forrest of legs...

Det händer då och då
att jag känner avundsjuka
på jämnåriga runtomkring mig
som inte har barn.

Om de förstod vilket privilegium de äger.

De har friheten att lägga upp sin tid precis hur de vill.
De kan jobba med vad de vill, på vilka tider de vill, vart som helst i världen.
De kan träffas vart som helst, hur som helst, och välja i vilket tempo de vill leva.
De kan välja att studera, vara aktiva i föreningar, festa nätterna långa...
...och sova hela dagen.

Och så händer det då och då
att jag känner mig oerhört dum
eftersom jag är så lyckligt lottad
att jag har ett barn.

Om jag ändå förstod vilket privilegium jag äger.

Jag har fått en livets gåva som inte alla kan få.
Jag har fått fantastiska lärdomar som tålamod, medkänsla, osjälviskhet.
Jag har helt automatiskt och utan utbildning fått förmågor som flexibilitet, drivkraft och avancerad problemlösning.
Och jag har lärt mig att prioritera och uppskatta guldstunderna, om det så är ögonblick av frid i sagosoffan, en kvarts träning runt kvarteret...
... eller fem minuters extra sömn.

Något händer när ett barn kommer in i tillvaron.
Och frågan är vem som lär sig mest under barnets uppväxt - plutten, eller du!

Strength.

This contribution is dedicated to all those - not seldom myself - who loose faith in their strength, their talent and their ability to affect. Look at this girl. She may not have the look, or even the "appropriate appearance" expected for an artist of caliber. She's turning fifty, and no one has ever heard of her in media before. Now, listen carefully to the tone in the judgers voice, and take a close look at their faces - as well as the faces of some girls in the audience. No one, absolutely no one, believes that she would perform anything of interest. They all seem to think "who are you to think that you can do this?"

Can she? (Press this link)

Well, yes, obviously she could...

She would't let those judging voices bring her down. She knew what she could do, and she did it. I'm sure the journey behind that day on the stage hasn't been easy. I'm sure she's struggled with hard training, most certainly for years. Perhaps she haven't always had support either. Perhaps she faced people who shaked their heads or laughed at her hard work. But that didn't matter. She saw her goal, she knew what she would become. A fantastic singer.

To know what you want is one important step on the path to your goal. To realize that it will most certainly mean hard work and that no one will do it for you, that's another. These two steps sometimes get very overwhelming and stops people from carrying on with their task - and it gets still more difficult. Other people will tell you that this is too much hard work, that you don't have what it takes, that there's only a few people in the world that actually succeeds and that you're not going to be one of them... That you should "come back to reality"... Among other arguments against your work.

The support of other people is worth gold. Just as the resistance from others can make you fail. But! There's one thing that carries you through every challenge, no matter how insurmountable it might seem. That is your faith. BELIEVE that you can do this. You can never know what awaits on the way or what comes in the end. But you can believe. In your ability to continue, and go all through.

Strength doesn't come from the words and looks of others. It comes from within.