En virrpannas öde

Jag köpte en spjälsäng imorse, via blocket. Fik vägdirektiv från mamman på fjärde våningen i vilbergen, som inte kunde ta ett steg ut ur lägenheten på grund av tre små vildar som antagligen skulle både riva möblemanget och äta upp sladdtrassel och knivlåda om hon skulle vända ryggen till... Fadern hjälpte mig att plocka isär sängen och tejpa ihop delarna för transport, innan han var tvungen att dra iväg till jobbet. Därav morgonshoppingen.

Vilbergen ligger en bit ifrån Hageby, där jag har mitt bo. En bil hade varit det mest ideala, men i brist på eget fordon fik det bli kommunal resväg. Redan här skulle nog en hel del börja dra sig för att ens försöka, och beställa en taxi eller dylikt istället. Inte får man väl plats med både säng, madrass och vagn på bussen? Alldeles på egen hand dessutom, nä det går väl inte..? ÄÄÄÄHH! Har jag forslat flyttlass med Swebus över halva riket, så ska väl en liten spjälsäng inte vara några problem. Sagt och gjort. Upp i bussen, luta madrassen mot en pelare oh blockera halva gången med sängdelarna. Måste säga att jag hade väldigt vänliga medresenärer, inte en enda irriterad blick syntes, och jag fick hjälp både på och av bussen. Nån tyckte det var tappert. Jo, kanske.

Värre var det när vi bytt till spårvagn. Jisses vad chauffören var purken. Nehej, inga barnsängar ska åka med på spårvagnen. Det gick ju bra på bussen...?

Nåja, vi kom hem ialla fall. Kånka kånka. Lasta av madrass, sängdelar, och var är påsen med beslag nu då...

Påse?

NEJ!!!!!!! Jag måste ha sprungit ifrån påsen i entrén, där jag fick hjälp med att surra sängdelarna! Neeeeeeeej, nej, nej, nej...

Dumpa säng, kånka vagnen nerför trappan igen, upp på spårvagn, vänta vänta, buss, vilbergen, kallt, huttra, bebisgnäll, bebissnacks, bebis glad, mamma hungrig, chokladkaka, mumsa. Men ingen påse i entrén. Ingen påse utmed vägen till bussen. Ingen stakars liten påse upphängd på nåt synligt ställe nånstans i närheten. Vafalls, inte kan väl nån ha snott en påse med sängbeslag, heller.

Då slog en tanke mig. Jag har ju på mig en annan jacka nu. Med mycket, mycket större fickor än den jag brukar ha på mig. Kan jag ha lagt påsen i en ficka kanske...?

Drog upp dragkedjan till en ficka i taget och grävde runt. Jo. Där låg den. I sista fickan.

Slutet gott, allting gott, får man väl säga. Men jag tvivlar på att jag nästa gång kommer vara mer skärpt på grund av den här händelsen. En gång virrpanna, alltid virrpanna. Och hon leve virrig i alla sina dar.