Life of a Minimamma

Det händer då och då
att jag känner avundsjuka
på jämnåriga runtomkring mig
som inte har barn.

Om de förstod vilket privilegium de äger.

De har friheten att lägga upp sin tid precis hur de vill.
De kan jobba med vad de vill, på vilka tider de vill, vart som helst i världen.
De kan träffas vart som helst, hur som helst, och välja i vilket tempo de vill leva.
De kan välja att studera, vara aktiva i föreningar, festa nätterna långa...
...och sova hela dagen.

Och så händer det då och då
att jag känner mig oerhört dum
eftersom jag är så lyckligt lottad
att jag har ett barn.

Om jag ändå förstod vilket privilegium jag äger.

Jag har fått en livets gåva som inte alla kan få.
Jag har fått fantastiska lärdomar som tålamod, medkänsla, osjälviskhet.
Jag har helt automatiskt och utan utbildning fått förmågor som flexibilitet, drivkraft och avancerad problemlösning.
Och jag har lärt mig att prioritera och uppskatta guldstunderna, om det så är ögonblick av frid i sagosoffan, en kvarts träning runt kvarteret...
... eller fem minuters extra sömn.

Något händer när ett barn kommer in i tillvaron.
Och frågan är vem som lär sig mest under barnets uppväxt - plutten, eller du!