Tyckte det var dags för lite nya, friska vindar i bloggfönstret. Farbroremma användes icke mer, den var för mörk. Härmed träder Minimamma fram i rampljuset, eller, försöker ialla fall, men överglänses alltjämt av en liten trollunge som stjäl hela showen. Hörru!
Det är lite kul vilka blickar man får när man har en liten gnom i sele på magen. Helt främmande människor blir plötsligt väldans nyfikna och ska prompt snegla och utbrista saker som "nämen, det var då det minsta jag nånsin sett", med mera. Och alla dessa kommentarer om händer och fötter. Ja jisses.
Jo, Dina kom till världen för en knapp månad sen. Den 12 augusti, för att vara exakt. Klockan är snart tio och lillfia gör sig märkvärdig i korgen bredvid mig. Nyser och myser och har sig. Än har mamma rast. Jag inväntar det regelmässiga ooeeee-et, startskottet för kvällens pyssel. Det är inte långt kvar nu...
Gissa om livet är annorlunda nuförtiden. På ett väldigt, väldigt bra, lyckligt och icke sällan saligt sätt. Till och med skriket är inte så farligt numera. Och leendet... Oj. Där smälte mamma.
Ajdå. Nu är det dags. Det var den bloggstunden. Aja, fler kommer. Hälsningar från Norrköping!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar