Året var 2008

Fick ett årtal på fejan. Min kompis valde omedvetet att ge mig ett av min ungdoms (för nu är jag vuxen, ööhh...) mest händelserika årtal i mitt hittills så intensiva, tjugotvååriga liv. Så nu ska jag ta och försöka sammanfatta detta lite kort i ett inlägg, vi får se hur det går...

Året var 2008. Ett turbulent år, minst sagt. Kärleksgnissel varvades med funderingar kring mammas och pappas skilsmässa, fram till i mars nånting då jag bara försökte släppa allt och haka på stämningen med resten av gymnasieklassen på vår 2,5 månader långa studiesegling i KARIBIEN, över ATLANTEN via AZORERNA och med sluthamn i CHERBOURG. Jag kom hem i slutet av maj tror jag, lagom brunstekt, med huvudet fullt av endera "jamon, we be jammin da nite" och endera "vaaaaaad ska hända nu". Studenten. Flak. Slog ut en halv tand mot en champagneflaska. Flyttade in i mammas lilla tillfälliga prång - mor och barn på 17 kvadrat, och gissa om jag ändå bakade bröd, mixade soppor, blandade drinkar och skar fruktsprängda sallader i sann karibisk stil! Vår lilla tambur/kök hade väl en sammanlagd golvyta på fyra kvadrat... Hela sommaren bodde vi där vid St Eriksplan båda två, jag tränade som en galning, när jag inte var över i Bro eller i Bromma. Killar, lek och svek och moralkakor hit och dit. Vad ego och hjärtlös jag var på den tiden.

Höst, jag flyttar till PALMA DE MALLORCA och movar in i pappas nya lya tillsammans med hans nya fransk-tunisiska tjej. Börjar jobba, först på segelverkstad, sedan med renovering på en engelskägd Maxi90 med svensk besättning. Lär känna kapten Håkan, får en crush på elektrikern Nicolas, en mallorqin med gård, två hundar och flickvän... Flickvännen ifråga försökte senare få till en kyss av mig?? Jag nekar. Skum känsla! Jag möter ett antal andra minnesvärda personer. The Witch in The Witches Bar, Scott the Puppetteer (oj vad jag saknar honom, kom jag på nu), vår originelle snickare och fantastiske grillmästare på S/S Umatalu (båten)... Kärleksbekymren eskalerar och blir inte bättre av att vi befinner oss trehundra mil ifrån varandra. Jag åker hem, för att fira jul, men mest för att knyta ihop alla lösa trådar i relationen. Det verkar fixa sig. Kanske. Snart är det nyår, sen börjar jag plugga i Kalmar...

Fortsättning följer.