Hoppigalopp

Jag lärde känna Goliat idag. En brun vallack med smak för barr...

Jag, Angelika och en ridskolelärare trotsade kylan och slasket och kloppade omkring i vrinneviskogen på varsin pålle. Det var mycket mindre kallt än jag förväntat mig - fasiken vad man blir varm av att rida! Särskilt av att trava...

Nico och Dina följde med till stallet. Nico visade mig hur man ryktade och kratsade hovar. Nu har man gjort sånt också. Och Dina låg i vagnen mitt i stallet och spärrade upp ögonen inför alla nya lukter och ljud och de där stora, monstruösa jättedjuren. Men det var inte läskigt, tvärtom. Jättespännande!

Skritt gick jättebra. Goliat, min ädla, boll-lösa springare, hade bara en tendens att vilja sick-sacka en hel del och sträcka mulen mot varendaste barrbuske. Barr är tydligen jättegott. Tjockishäst.
Sen blev det trav. Det var... Läskigt! Åtminstone i början. Jag har bara travat ponny tidigare och de här rörde sig mycket mer, typ. Större häst, större rörelser. Ish. Det skumpade ialla fall riktigt ordentligt, och innan jag hade fattat hur jag skulle röra mig med i Goliats trav så for jag än hit och än dit och tappade närapå balansen... Jag var så koncentrerad att jag glömde andas. Var det därför jag fick håll, kanske? Till slut inföll sig det rätta skumpet och jag hittade en balanspunkt att hålla mig i. Goliat undrade nog vad det var jag höll på med däruppe i sadeln, konstiga oerfarna människa...
Efter lite mer skritt var det dags för galopp! Guuuud vad härligt! Ialla fall jämfört med trav. Det var som att flyga fram. Och vilken hastighet man kom upp i, värsta frihetskänslan.
Som avslutning körde vi lite mer trav. Nu gick det bättre. Jag hittade den där travrörelsen som jag sett ridskoleelever använda, resa sig upp, sätta sig ner, resa sig upp, sätta sig ner. Lite knepigt att hålla takten bara. Trummor är enklare :P

Det här får vi göra om i vår, Angelika. Klart värt 150 spänn.