Två sorters Halloween

De flesta går på maskerad i halloweentider. Eller gör den klassiska trick or treat- vandringen. Alternativt gör man något helt annat, vilket var fallet för mig. Huvudsaken - Halloweens kännetecken - är att vad man än gör, så ska det involvera ett enormt intagande av godiiiiiiis!

Nåja. Förutom att snaska tills jag storknade, så blev det två dagars firande, i två olika sällskap, och två vitt skilda aktiviteter så att säga.

Dag ett. Lördagen den 30:e oktober. Skräckfilmsmarathon hemma hos Alex! Nico var också me, dårå. Det blev två rullar - den första, Sublime, var mer av en thriller, en sån där pusselfilm där man inte fattar sammanhanget förrän i sista slutet.  Och obehaglig var den, men ... Inte skräckig. Bara "oj det där skulle jag inte vilja råka ut för själv"-ruggig. Den andra hade en mer självklar plats på skräckhyllan. Unrest. Tydligen den första film där man använt äkta människolik. Sedär. Inte för att just den detaljen gav en bättre skräckkänsla, direkt, det hade nog funkat lika bra med vaxdockor för at få mig att hoppa. Det som gjorde känslan i den här rullen, var den där karakteristiska timingen, "bakom hörnet"-skräcken och skickligt utdragna stunder av väntan där man bara sitter och förbereder sig på att nåt riktigt läskigt ska hända. Cred till producenten. Duktigt filmskapat.

Mellan Sublime och Unrest promenerade vi alla fyra - Dina skrovlade och sov i sin vagn, hon är alltid med - ner till Max. Man ska helt klart äta nattamat på Max på halloweennatten. Gissa vilken massa roliga typer som satt och käkade i godan ro! En jättenalle, ett antal vampyrer, några med Kizz-fejs, en och annan zombie eller döing av något slag. Underhållningen fixad, yay.

Och så dag två. Kulturhuset hade också halloweenmys, med nedsläckt belysning, smajliga paprikalyktor och små godisskålar på borden. Jag och Kristofer spelade twister. Fuskigt att han ska vara så himlans strategisk! Morr.

Jag spelade trummor också. Såklart. Kan inte gå till kulturhuset utan att sitta ett tag och hamra med pinnarna på virveln.

Undrar när man är såpass bra att man kan börja söka sig till nåt band..? Eller så startar man ett eget och låter de andra komma till en själv. Mohahaha, beslutsmakt. *Sträcker upp hela mig och skrockar ondskefullt framför en potentiell, nervös liten bastjej*.

Dags att sussa.