Weakness gone, strength gained. Check.

Det märks en hel del åt vilka håll utvecklingens grenar sträcker sig, särskilt vid observation av hantering av s.k. nederlag... Närliggande exempel:

1. Det blev inget julfirande i Skåne. Men varför deppa? Jag invaderar min härliga söderhavsmaffia i januari istället, vid Williams dop. Hade ändå inte haft råd att göra båda två, så nu blir Perssons glada dessutom. I jul finns det andra alternativ. Jag kan åka med Nico till Uppsala och hans barndomskompisar, ha en lugn liten afton med valfritt stockholmsgäng, eller fira nåt jetepytte här i norrköping med lillpluttan om allt annat skulle skita sig. No hard feelings. Man är la inte bara kompisar till jul, vänner (och släkt) kan besökas året om ;D
2. Plugg? Gastronomi i Kristianstad? Brandman i Lund? Nåt annat fancypancy som jag inte tänkt på än? Jadu. En sak vet jag ialla fall: Skriv inga planer i sten, ha utrymme för förändringar och se alternativa lösningar som möjligheter, inte nederlag. Som att få barn och för det första behöva skjuta upp alla flytta-planer tills hon är åtminstone två år och mer mogen att slitas loss från en av föräldrarna. För även om jag kommer och hälsar på varannan helg, så blir det ju ändå en stor omställning... Även för mamma :P
3.  Att acceptera att saker och ting inte blir som man tänkt sig från början... När jag var liten så var kärnfamiljen normen. Då var man Lycklig. Skilsmässa och separation var Endast Sorg och aldrig förknippat med positiva utgångar. Och om man inte ens var tillsammans från början, ja då var det verkligen synd om den "trasiga familjen"... Vilket inskränkt tankesätt! Som om mamma-pappa-barn vore det enda tänkbara! Tänk om det är så, att "familjen" har ett format som kanske inte är lika vanligt men ändå fungerar hur bra som helst och dessutom gör alla parter glada? Varför då gå emot sin egen natur och envist sträva efter det som min ursprungliga drömföreställning, och the gaddamn samhälle, ser som den perfekta familjen? Heh, nej tack.

De där insikterna som kommer av erfarenheter. De som först kanske bryter ner, men sedan bygger upp och skapar en mycket mer stabil grund än den som ursprungligen fanns där. Till slut, efter tillräckligt många turnarounds i livet, upphör man att varje gång brytas ner, utan blickar enbart framåt och ser alternativen. Möjligheterna. 

Strength gained. Vilken underbar känsla.