Snön yr som... snö... mest hela dagarna här i stockholm. Det är sveinkallt, och nu när jag inte har vagnen med varma vinterfällen med mig - varför tog jag inte med den...? - utan kånkar omkring på pluttis i bilbarnstolen, så packar jag in henne i lager på lager med pyttesmå vinterkläder för att hon inte ska frysa.
Inne på Tudor Arms var det ialla fall riktigt glasögonimma-varmt.
Tudor Arms, Stockholms första riktiga brittiska pub, ligger på grevgatan på den östra av malmarna. Jag hade inte varit där på ett bra tag nu, så visst såg jag en del nya ansikten. Men många av de gamla var också där. Inte minst bland stammisarna. Jag hade kommit dit för att möta Max, min favvoschweizare, en gammal kompis som jag inte mött på år och dar... Synd att inte Nora kunde hänga på också :)
Det kändes nästan surrealistiskt att sitta där, inne på min barndoms familjehak. Allt, precis allt, såg ut som det alltid brukar i juletid. En mil julgransglitter kantade varenda sockel, tavelram och slingrade sig runt de svarvade pelarna mellan mathörnorna. Fönsterdekorationerna var lika omsorgsfullt tecknade som alltid. Det hängde klockor, girlanger och julgranskulor mest överallt, ocn barens överkant ramades in av den fina lilla tomteluve-ljusslingan. Ska det vara jul, så ska det.
Gissa om Dina var förtjust i allt glitter och lullull!
Och minst lika många av de allra flesta, men särskilt stammisstaben, kunde knappt släppa ögonen från henne.
Lite kul är det att komma till ett ställe där de flesta känner mig som en sexårig liten tjej i långklänning och med långt, mörkt hår, som tyst och koncentrerat sitter och ritar vid det runda bordet närmast baren. Och vips så har lilltjejen vuxit en fyrtio-femtio centimeter, blivit vuxen... Och klippt håret, sedär... Men vänta, det där håret är inte brunt, det är blått...? Och vem är det där? Va, du har blivit mamma..?
Mycket nytt på en gång för vissa där. Alltid kul med förvånade ansikten ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar