Måste bara berätta...

... om några milstolpar som Dina har nått.

Hon står på egna ben - väldigt svajigt och inte utan stöd - men ändå. Om man lutar henne framåt så tar hon ivrigt små, sneda, krokiga eller jättestora steg framåt. Hon har hajat grejen ialla fall!

Idag satt hon själv i badbaljan. Fortfarande väldigt vinglig, men badbaljan var tacksam för träning på egen hand då bottnen är lite välvd och hon då inte har lika nära till att tippa på ända. Kanterna kunde man hålla i också.

Hon käkar det mesta som bjuds - friskt för det mesta, kinkigt då och då. Sedan jag blev lat och började med burkmat, så var min hemgjorda barnmat plötsligt inte populär längre! Unge.

Ljud som Ba, Va, Wa och Da används flitigt.

Jag fick henne att skratta högt för tredje gången i hennes liv igår: något var helt outsägligt kul med att morsan står och sjunger Fader Abraham och vickar på rumpan medans hon diskar...

I väntan på nya upptåg säger vi tack och hej!

Dina lånar mammas mössa. Lite stor...?

Macka. Som man kan ta själv. Det blir mycket roligare då...

Haha, fångad!

Fika och körskoleplugg. Min lattesked funkar även som trumpinne.