Hökmamma

Fick hem ett brev igår från Indikator, institutet för kvalitetsindikationer. En påminnelse om att svara på undersökningen om min och mitt barns patientupplevelse på Sacchska Barnsjukhusets akutmottagning.

Plötsligt slog det mig att jag svarat på undersökningen för bara några dagar sen - men angivit mina upplevelser från barnakuten på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Här vare tätt mellan akutbesöken - och kära gamla villervallan håller i sig!

Nä, så tät läkarkontakt som jag och Dina haft sedan hennes födsel, kan jag inte minnas att jag nånsin haft för egen del. Men vad gör man som nyblivet päron när man inte vet nånting om huruvida en bula i huvudet, en hel dag av spya efter spya, eller varför inte röda, knottriga blaffor över hela kroppen, är livshotande eller ej...

Nu senast har vi lyssnat oss till ett litet biljud i hjärtat, som ska följas upp hemma i Norrköping, och dessutom kan vi konstatera att Dina inte ska äta kiwi. Det är hon allergisk mot. Sedär.

Mellan läkarvarven må sägas att hon är en pigg liten rackartjej. Just nu växer sig frustrationen större för var dag i och med att hon kan sitta alldeles förträffligt bra, men ännu inte vågar röra sig ur sin sittande position - även om nappen ligger ända där borta och skulle kunna nås om hon bara iddes tippa över och landa framåt på mage. Men nej. Nåja, en bebis får väl vara berättigad att ta bebissteg här i början av livet. Hökmamma står alldeles i närheten och bevakar minsta rörelse.

Tillbaka i mammarollen igen och jag trivs som.. fostret... i... fostervattnet?
Ew.