Rosa små fjun och gulligull vad underbart det är med skrikande bebisar. Not.

Dina har drabbats av skrikarsjukan.

Vad gör man med en liten niomånaders plutt som vaknar med ett gallskrik mitt i natten och sedan omöjligt kan somna om?

Hon har varit exceptionellt kinkig på sistone. Krypa kan hon ju nu så det behöver hon inte vara frustrerad över, så vi gissar på tänder och växtvärk. Inte så mycket att göra åt, med andra ord. Både mamma och pappa använde hela sin samlade arsenal av nattmetoder, vyssjande, mys, sjungande, bärande och vaggande, nappflaskan, ny blöja... Ut på balkongen för lite frisk luft, ner i tevesoffan en halvtimme tillsammans med oss framför vår film... Vi prövade femminutersmetoden, tiominutersmetoden och till slut skrik-tills-du-somnar-metoden. Och visst, det funkar efter ett tag. Ett ohyggligt, sinnesförvridande tag, med skrik som skär genom märg och ben och trumhinnor. Stackars oss! Och visst, stackars henne också, men ändå... Till slut garderade sig pappa med de stora, gula bygghörselkåporna, och jag knölade in konsertproppar i öronen. En halvtimme tog det. Sedan fick vi alla frid. Typ tre på natten.

Fram till sex på morgonen...

Tjohej för att vara småbarnsförälder! XP