Det är inte sällan jag tänker på min egen unges utveckling när jag får se och umgås med andra barn. Främst på sensus. Och - jag känner våndor inför hennes utveckling. Jag menar, idag är hon relativt enkel att tillfredsställa. Det mesta handlar om mjölk. Ibland vill man dessutom bli buren eller bara ligga och umgås på en filt på golvet. Vi läser sagor, vilket funkar väldigt bra för mamma som då får en mycket djupare, lugnare röst som smittar av sin sinnesstämning till lillskrot.
Men sen..? När de börjar kräva mer..? Tydligen kommer en ny utvecklingsmilstolpe vid cirka två-tre månaders ålder, då bebisen upptäcker sina fötter och händer och vill hålla och greppa i saker. Det är nu man ska börja Leka. Det är också nu man ska Föra In Rutiner, och så kommer lillskrotan att vara vaken längre och längre perioder. Kanske sova en hel natt, och vara vaken hela dagen med undantag för nån timme på eftermiddan. Är det då meningen att man ska vara aktiv med och tillfredsställa pluttskrutt under hela den vakna tiden, nä då ger jag upp... Hon måste väl kunna underhålla sig själv på nåt vänster.
Nåja. Det visar sig.
Huga, jag borde lova mig själv att inte oroa mig hela tiden, intala mig att allt kommer gå bra bara jag följer mina naturliga instinkter. För det finns det gott om.
Jag skulle kunna göra ett helt eget inlägg om mina naturliga, nyutvecklade mammainstinkter :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar