onsdag 15 december 2010

Fyra månader fyllda

Alltså, klockan är tjugo i tio, fyrtio minuter efter läggdags, och från Dinas sovkorg hörs nåt som skulle kunna vara brunstiga rop från en längtande honkatt... Tyst! Unge! Sov! Det är jättebra att du utvecklas men var inte så förjämrans pigg när mamma tycker att du ska sova!

Hon pratar nu. I ett. Gärna och mycket. Ord är det inte, men hon får till uttalet riktigt bra. Betoning och sånt. Nedgång och uppgång, långa och korta vokaler. Papp-a, Di-na, lek-sak blir aa-aa. Om hon pratar såhär mycket redan nu, kan jag bara föreställa mig hur hon kommer bli senare..! "Mamma mamma mamma kolla mamma mamma titta!" Hjulp.

Fingergreppet utvecklas också. För nån vecka sen, om det dinglade en leksak mellan hennes små tassar, så körde hon strategin "upp med båda armarna, spreta med alla fingrar, försök föra händerna närmare föremålet och knyt sedan nävarna så kanske man har fått tag på grejen". Nu har tekniken förfinats. Hon nyper mellan tummen och pekfingret vart hon kommer åt. Oavsett om det är hennes napp i munnen, ett stolsben, mammas tröja, eller en skallra. Att ha på sig kjol har plötsligt blivit riktigt kul. Den kan man dra upp till hakan! Snyggvo.

Och så ska man böja på sig som en ostbåge och kolla in vad som händer ovanför huvudet. Rörligheten ökar snabbt nu, hon kan lyfta rumpan från marken i liggande ställning och göra avstamp med fötterna - som man gör när man ska lära sig att göra nacksprätt - och sparka och sprattla med kraft! Huvudet är i stort sett stadigt, även när hon ligger på mage. Och sitta kan hon göra riktigt långa stunder, bara hon får lite stöd. Någon som håller i händerna eller runtom midjan.

Igår fick hon sin första smakportion. Kokta morötter, mixade till puré och utspädda med vatten till en slät soppa. Hon fick en portion knappt lika stor som en vuxen lillfingernagel. Men sked dög inte. Jag stoppade in den i munnen, och tog sedan ut den och konstaterade att all puré fortfarande låg kvar på skeden. Dina kollade upp på mig med stora förvånade ögon: "Vad gör du, konstiga mänska"... Sedan försökte jag istället att ta lite puré på mitt finger och stoppa in i munnen på henne. Det var lättare att förstå. Slurp så var det borta!

Jag väntar med spänning vecka för vecka på nya framsteg. Hon fyllde fyra månader i söndags. Snart är hon tonåring :P

Hälsningar från julens mest aktiva lilla tomteflicka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar