Monsterdubbelkörlektion

Fullspäckad dag. När, o när ska jag lära mig att ta det lugnt?

Veckans tre körlektioner fick hastigt skalas av till en enda, då min käre körlärare skulle på kurs i stockholm torsdag och fredag. Ända tills ett återbud ringde in och lämnade plats för en dubbellektion för min del. En en timme och tjugo minuters lektion. Taget! Så förlorade jag ialla fall bara en lektion den här veckan. Tackar och bockar.

Ingen mjukstart här inte, det första jag skulle göra var att ta mig från körskolan, "hämta upp en kompis" på galleriaparkeringen Domino mitt i stan, köra via en specifikt brant backe och "lämna av min kompis" på parkeringen vid resecentrum. Och Anders, min lärare, skulle bara sitta bredvid och observera. Jag skulle ta alla beslut helt självständigt. Den sagda vägen innebar dessutom en härlig massa kringelikrokar, korsningar, rondeller och enkelriktade vägar. Slug han är, Anders.

Det gick bra, tyckte jag. Utom i slutet när jag råkade ta fel på parkeringsinfarten och körfältet och hamna front mot front med en annan bil som körde i rätt färdriktning... Tur att körskolans bilar har broms på handledarplatsen :P

Anders hade massor att anmärka på. Såklart. Och jag visste ju egentligen redan om alltsammans. Självfallet. Och jag måste koncentrera mig mer, titta mig omkring, vara mer uppmärksam, se längre framåt. Ja, förstås. Att jag aldrig lär mig... Han gjorde en ganska intressant liknelse; Att försöka lära mig att köra bil är ungefär som att försöka skjuta en hare på ett öppet fält. Varje gång man får korn på den så hoppar den undan. Det vill säga, varje gång jag gör något rätt, så är det samtidigt nåt gammalt som jag har glömt att tänka på. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag kan ta det förskunkade körkortet. Morrrrrrrrrr.

Resten av lektionen gick åt gammal hederlig bilhantering i villaområdena. Repetition av the basics. Kan jag bara få tillräckligt med flyt i själva körningen, så borde resten inte vara nåt problem längre. Kan man tycka.

Vi får se.