Mina tisdagskvällar karaktäriseras av hopp, studs, adrenalin och endorfin, ackompanjerat av allt tänkbart mellan maiden och gaga. Medelpass på F&S. Eleonore leder, demonstrerar, hejar och inspirerar, och jag är hennes högra hand. "Värd", som det kallas, en sån där nisse som trycker på play och städar duscharna efterråt. Idag blev dock min tisdagsuppgift lite mer krävande! Eleonore råkar vara ganska långt framgånget gravid nämligen, och fixar numera inte magövningarna och de högsta hoppen. Så från och med idag står jag i mitten av salen tillsammans med min kära ledare och gör allt hon gör, inklusive de bitar hon inte gör förstås.
Jobbigt det var att stå i mitten! Av någon anledning inbillar jag mig att alla kollar in mig extra mycket nu, så jag anstränger mig till det yttersta för att utstråla så mycket energi som möjligt och ta ut varje övning och rörelse till max. Hmm. Om man nu tränar för sin egen skull, varför tar man inte i mesta möjligt även när man står längst bak...? :)
Och håret är turkost, på väg till grönt. Suck. På salongen kostar en blåfärgning 1300 kr... Hjälp. Men, det kanske är värt, om det ska bli riktigt riktigt bra. Vi får se vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar