Ja, alltså, morgonen började lätt. Plutt vaknade tidigt, vid sju, så vi käkade en redig frukost halv åtta. Tror faktiskt att jag tittade ut genom fönstret redan vid frukostbordet. Tänkte jag då att jag skulle klara av dagens planer till punkt och pricka? Med den där vita väggen utanför rutan? Tänkte jag alls...? Troligen inte...
Dagens planer bestod av: Körkortsteori på körskolan, hämta hem bokhyllan från Erikshjälpen, träna. Och så äta nånstans däremellan såklart.
Borde ha anat oråd redan när förmiddagens teoriplugg var avklarat och jag hälsade på Tomas i Icabaren och han var tvungen att upprepa sin hälsningsfras fyra gånger innan jag ens reagerade... Hmm.
Obarmhärtig snömodd klistrade stora kokor av garanterat halkfrämjande kletsnö över hela vagnshjulen - däck, fälgar, allting. Är glad att jag kom på snilleblixten att be min granne Connie om hjälp med passning av Dina medans jag kilade iväg efter bokhyllan. Hade aldrig kunnat släpa bokhyllekärra i ena handen och barnvagnen i den andra i det vädret.
Bokhyllan var tuuuuuuuung. Trots att jag hade lilla kärran. Och säkert extra tack vare alla härliga kastvindar, snöslask i ögonen och däck med av snömassorna effektivt utraderat mönster. Ja men visst.
Och var upptäcker jag när jag nu äntligen kommer hem om inte att bokhyllan går inte in i hissen. Jag bor på sjunde våningen. Började fundera så kugghjulen knakade, kollade mig runt, kikade ut - och just precis då kom fastighetsskötaren förbi i sin skåpbil! Jaaaaaaaaa, min lycka är gjord! Jag lyckades få honom att hjälpa mig att bära och efter otaliga stånk och stön var hyllan äntligen uppe!
Skulle egentligen möblera om lite och fylla hyllan med böcker, men klockan närmade sig sent och jag var tvungen att köra tillbaka kärran till Erikshjälpen. Genom modd. Modd. Modd. Modd! Överallt, jag tror jag halkade mer bakåt än jag faktiskt kom fram.
Och när den lilla, av snöstormen nästan utsuddade silhuetten (jag) bankar på Erikshjälpens varuintag, så har förstås alla redan gått hem. This. Is. Not. Happening...
Som tur var så var Röda Korset i samma byggnad öppet. Damerna där gick med på att förvara kärran tills jag kom och hämtade den morgonen därpå. Så behövde jag ialla fall inte släpa kärran (och vagnen, och mig själv) till simhallen, från simhallen, till willys, och så hem och upp för trapporna, och nästa dag nerför trapporna igen och samma väg om igen bort till förbaskade Erikshjälpen. Gissa hur glad jag var att jag inte behövde göra detta.
Slutet gott, allting gott. Lagerkillarna på Erikshjälpen fick sin kärra nästa morgon, även om jag fick många förmanande ord; "Do inte behålla över natten, max en timma, jag har vara så orolig inte sova blund hela natten, hon kanske lämna kärran utanför och någon tar den..." Så, nu vet jag det också. Max en timmas utlåning.
Men det dröjer innan jag ger mig på att frakta någon större möbel på egen hand från Erikshjälpen igen. Åtminstone om det är snöstorm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar