Fanatisera mera!

En vilt främmande äldre herre kom fram till mig på stan idag. Trodde först att han ville sälja något, men så var icke fallet.

"Hördu, är det ok om jag ställer en fråga till dig?"
"Ja, jodå, fråga på", sade jag.
"Du, vad tänker du om jag säger att Jesus älskar dig och att du är underbar i Hans ögon..?"
"Då säger jag att det har du alldeles rätt i."
"Åhå! Är du en frälst?"
"Ja, så är det."
"Tillhör du någon församling här i stan, då?"
"Jo, Agape. Eller jag går dit om söndagarna i alla fall."
"Nämen, det gör ju jag med! Tänk vad världen är liten ändå."

Japp. Och Norrköping är desto mindre.

När jag gick åt mitt håll och han åt sitt, kunde jag inte låta bli att fundera över vårt möte. Som så ofta gick det upp för mig vad jag egentligen borde ha sagt, hur mycket bättre och mer givande vår konversation kunde ha blivit, om jag tänkt till lite mer.

Vad tänker jag när han säger att Jesus älskar mig? Jo, då tänker jag att han, alltså killen som kom fram till mig, är en modig person. En som vågar gå ut med det budskap han fullt och ärligt står fast vid, och inte tvekar att blotta sin tro inför en värld av skeptiker, tvivlare och fördömare. Jag kan bara gissa mig till hur många som skrattat åt honom, skakat på huvudet, kanske hotat honom eller förlöjligat honom. Vad är det där för en galen fanatiker, liksom. Kom inte här och berätta vad jag ska tro på, och särskilt inte de där gamla barnsagorna. Vaddå Jesus, kom igen, snälla, han är inte verkligare än Jultomten...

Sista kommentaren kommer btw från en tråd på Facebook, det är alltså någon som faktiskt tycker så.

DN.se hade som löpsedel idag: Religionen tynar bort... Och presenterade en artikel om resultatet av en undersökning, som presenterar nio nationer i världen som visar tendenser till att avveckla religion totalt. Artikeln går att läsa Här.

I en värld av tvivel - eller stenhård tillit till vetenskapliga studier - krävs en inre styrka för att våga stå upp för en mer kontroversiell uppfattning. Att argumentera för gudomlighet har nog aldrig varit knepigare, genom historien. Dagens tänkande är så starkt präglat av bevisföring, hållbara modeller och logiska resonemang att vetenskapligt oförklarliga fenomen - och ännu hellre sådant som det bara finns historier om - direkt klassas som sagor. Att fanatikern på stan antagligen haft personliga upplevelser att luta sin övertygelse mot, är mindre viktigt. Det kanske var en hallucination. Eller ett hjärnspöke. Eller så är han så mentalt svag att han inte pallar verkligheten, och därför söker alternativa, mer hoppfulla sanningar. Antagligen.

Eller så vill den här människan visa en värld som vi trodde var för fantastisk för att vara sann. Något som han själv upptäckt, men inte kan bevisa med vetenskapliga modeller.

Om tio-tjugo år kanske tidskriften Science skriver om förklaringen till hur Jesus kunde gå på vattnet..?

Tills dess, men även när vetenskapen har fått säga sitt, har vi egentligen bara vår egen tro att lita till.