Tvöo eeuu

Nu kanske jag blir lynchad av eventuella infödingar som läser detta. Skåne, håll i hatten! Här kommer orkanen Emma och hon är NOLLÅTTA! Finns det något snoffsigare i detta rike...

Möbler kostar kosing. Därför har jag precis gjort en favorit i repris härnere. Vår gård har tolv uppgångar. I varje uppgång, plus två till i grannhuset, sitter nu en liten lapp skriven med pastellfärgad tuschpenna i sann barnfamiljsanda:

Har Du möbler Du inte använder? Vi tar gärna över dem! Vi är en nyinflyttad familj som letar möbler till nya lägenheten. Hör av dig till något av våra nummer...

Samma dag som jag satt upp lapparna, kom en kille och knackade på vår dörr. Mardröm - jag hörde knappt ett ord av vad han sade. Jag lyckades urskilja något om ett par nattduksbord, en garderob tror jag, och så ordet Österäng nånstans mitt i alltihopa måste det ha varit. Det bästa var när jag försökte urskilja vilken adress man kunde hämta möblerna på. Han var väldigt nogrann med att bokstavera stavningen...

"Fredriks."
"OK, Fredrik", säger jag och tror att han just sagt vad han själv heter när han i själva verket sagt första delen av gatunamnet. Det börjar bra, det här.
"Ett bei."
"Va, ett B?"
"Jä, ett bei."
"OK..." (Nu står det Fredrik B. på pappret, jag har fortfarande inte fattat att han beskriver ett gatunamn)
"Tvöo eeuu."
"Va?"
"Eeuu".
"Förlåt, en gång till?"
"Eeuu."

Vad tusan är eeuu för bokstav??

"Förlåt, jag hör inte så bra. Kan inte du skriva här istället?"
Och så skriver han Fredriksbööksgatan på pappret. Jag tittar med stora ögon på lappen, och hela sammanhanget blir med ens glasklart. Det är en gata. Och ett eeuu är alltså ett ö. Eeh, ja. Bra att veta!